Babydollx - A young girls confessions

Så fort någon jag känner dör så kmr all jävla skit och alla minnen från kusinernas död för några år sen tillbaka å allt skit som var efter...allt de jag nästan lyckats ta mig undan, lära mig hantera tar över igen och det gör så jävla ont.
Och eftersom jag _vägrar_  gråta bland andra annat än på begravningar så tror alla att jag inte behöver någon att kunna luta mej mot, som kan trösta mej.
Tänk så fel dom kan ha.

Jag orkar inte försöka ta mig igenom allting ensam en gång till. jag vill inte.
Sist slutade det med att jag skar upp hela armarna, det kan jag inte fly till den här gången för älskling har de nog jobbigt ändå utan att jag ska förstöra för honom....

Aja..får försöka lösa de på nått sätt....